Wienklassisk soirée i Strömbacka kapell

I den nyligen bildade Wesströmska kvartetten möter vi tre norrhälsingar (Carina Beckett och Thomas von Wachenfeldt på violin och Kjell-Åke Hamrén på viola) och en cellist från Gästrikland (Pelle Blendulf).

Kvartettens namn är en blinkning åt en betydligt äldre norrhälsing, den i Hudiksvall uppväxte hovkapellisten Anders Wesström (ca1720-1781) som efter studier i Padua för den italienske superstjärnan Giuseppe Tartini (1692-1770) blev en av Frihetstidens skickligaste svenska violinister. Och en kompositör av det verkligt originella slaget.

Wesströms livsresa blev emellertid ingen dans på rosor, därtill var han alltför udda. I sin samtid sågs han ofta som en oförlåtlig slarver, ja rentav som det musikaliska Sveriges ”enfant terrible”. Han var oförmögen att handskas varsamt med pengar, hade lätt att ta till flaskan och fundamentala svårigheter att böja sig för auktoriteter, det senare ett drag det dåtida Sverige hade ringa förståelse för. Troligtvis fanns autistiska drag hos särlingen Wesström, egenskaper som gjorde att han aldrig riktigt förstod sig på omgivningens förväntningar. Men oaktat också hans egen tids etablissemang såg det exceptionella i hans musikaliska kvaliteter och storligen berömde hans violinspelskonst, så kom han aldrig i besittning av en position där han kom till sin fulla rätt.

För oss som lever i dag, utan varje koppling till skvaller och oförrätter i ett svunnet 1700-tal, ter saken sig annorlunda. För oss sticker Wesström ut som både originell och spännande, som före sin tid och väl värd att höras om och om igen. Synd bara att så pass mycket av hans musik skulle gå förlorad för eftervärlden. Men – som Thomas von Wachenfeldt brukar säga – av det som faktiskt finns bevarat är det alldeles uppenbart att den gamle riksskälmen är den svenska klassiska musikens Hultkläppen.

På programmet i Strömbacka kapell står dels en stråkkvartett i B-dur av Wesström, dels en berömd kvartett av W.A. Mozart, den s k Dissonanskvartetten som tillägnades ingen mindre än Joseph Haydn. Därtill ges smakprov från en  kvartett av Johan Wikmanson (1853-1800),  vår jämte Kraus sannolikt främste tonsättare i den wienklassiska stilen. Också Wikmansons kvartett var tillägnad Joseph Haydn.